Runt kl 9 tiden på tisdag morgon, den 5 okt, vaknar jag av värkar. Det första
jag kom att tänka på var att det bara var förvärkar (som jag haft ca 3 veckor) så jag
somnade om igen. Sen vaknade jag av en till och en till, då insåg jag att det var riktiga värkar. Jag går upp och ringer mamma. Hon frågar hur det känns osv. Hon håller kontakten med mig, ringde en gång i timmen för att kolla om allting var bra, ända till hon kom hem kl 15:30 ungefär. Då hade jag haft en riktigt ond värk så att jag nästan inte visste vad jag hette. Dom kom med ett mellanrum på 5-10 min och ökade i styrka ju mer tiden gick. Jag ringde till förlossningen, men det dom sa var att om jag skulle komma in för en undersökning och det inte var tillräckligt långt gått så kunde dom skicka hem mig igen. Då bestämde jag mig för att vara hemma ett tag till. Runt 19 tiden fick jag nog och mamma började packa alla saker till mig och henne, sen var det bara att hoppa in i bilen och åka till min lägenhet där BB-väskan stod i hallen. När vi kom till köping började mina krystvärkar. Mamma stannar och ringer till förlossningen. Jag sitter i bilen och skriker mig genom krystvärkarna, som jag hade hela vägen in till förlossningen i Västerås. När vi väl var framme på förlossningen mötte en kvinna mig i dörren och ledde mig in till ett rum för undersökning, medan mamma och älsklingen letade på varann och parkeringsplats.
Det visade sig när hon gjorde undersökningen att jag var öppen full ut och att bebisen låg berädd att komma med krystningar. Mina krystningar kom och jag fick krysta som bara attan. Mamma och älsklingen kom in till mig. Jag hade ungefär 3-4 barnmorskor inne hos mig under hela förlossningen. Jag krystade 3-4 gånger och sedan kom vår lilla prinsessa ut och lades på min mage. Hon var född kl 20:38. Jag hade ingen smärtlindring eller lustgas, vilket var min plan med hela förlossningen eftersom jag inte gillar nålar. Jag blev gick sönder lite och blev ihop sydd för det lilla som blev. Jag är jätte stolt över mig själv som gick hemma så länge med värkar och klarade mig utan smärtlindring under förlossningen. Jag fick jätte mycket beröm för ett bra jobb hemma med värkar och en snabb och smidig förlossning.

Lilla prinsessan Amelia vägde 3330 gr och var 49 cm lång.

Jag kan säga att läget just nu är såhär: mina värkar är kraftigare och håller i längre än innan. Dom är 5-10 min mellanrum och håller i sig upp till 2 min. Jag fortsätter att vandra runt i lägenheten när det är en värk och jag skriver upp klockslagen.

Jag tror att bebisen fick en kick i morse när jag och BM pratade igår om igångsättning och att jag skulle ringa till förlossningen på lördag morgon om ingenting hade hänt.

Jag slänger in ett inlägg ifall jag inte kommer in något mer idag.

Jag är inne på dag 9 över tiden. Igår kväll fick jag en värk i ryggen innan jag somna, men inget mer efter det. I morse när jag låg och sov så började jag känna av som mensvärkar gånger 100 i ryggen och gick direkt till magen och ljumsken. Jag tänkte inte så mycket utan att det bara var en som kom och inget mer, men sen fortsatte det att komma då och då.

Jag gick upp 9:30, precis efter att jag hade fått ännu en värk. Det hade kanske höllt på i 30-45 min med värkar innan jag gick upp.

Nu sitter jag i soffan och skriver upp varje värk som kommer på en block. Jag skriver upp klockslagen eftersom min mamma ville att jag skulle göra det. Jag har en lång bit kvar, men detta är förhoppningsvis i alla fall en början av det hela.

Jag är inne på dag 8 över tiden.

Jag var hos BM idag för en vanlig koll. Hon kollade mitt blodtryck och det var ganska högt jämfört med annars, 140/85, så hon bad mig gå och sätta mig i ett rum ett litet tag för att sedan kolla blodtrycket igen. Då hade det gått ner en aning till 130/85 Hon mätte magen och kollade hur bebisen låg. Den är nu fixerad. Min BM sa även till mig innsan jag gick att jag kunde ha högt blodtryck, jämfört med annars, att det kan vara något

på g och det hoppas jag!

Jag har gått 41+1 idag och om det inte hade hänt något innan lördag morgon/förmiddag, ville hon att jag skulle ringa in till förlossningen i Västerås och prata med dom och förmodligen åka in för en undersökning. På söndag har jag gått 42 fullgångna veckor.

Dag 7 över tiden. Det här känns verkligen positivt. Jag kände ingenting i natt. Någon enstaka förvärk, men ingenting jämfört med fredag natt. Jag håller på att bli galen.

I morgon ska jag till BM kl 11:45 och då ska jag fråga vad min kropp kan hålla på med.

Jag ska även sova hos mamma i morgon eftersom varken mamma eller sambon vill att jag ska sova ensam i lägenheten så jag ska sova hos mamma till älsklingen kommer hem igen.

Nu ska jag fara till Örebro med älsk och lilleman (lillebror).

Ha det bra!

Jag skriver ett snabbt inlägg. Jag är inne på dag 6 över tiden. Natten som var var inte rolig må jag säga. Min sambo är förkyld och snarkar och är bara allmänt oväckbar. Jag har väsnats hur mycket som helst men människan vaknar inte. Han snarkar som ett j*vla as och jag får ingen sömn, så det blev soffan för mig och sen pallade jag inte med den så jag flyttade över till bäddsoffan och fick endast 5-6 timmar med sömn sammanlagt. Och ett + på allt hade jag förvärkar som kom var ungefär var 5:e minut med obehagliga men lite kraftiga värkar som störde min sömn.

Jag hoppas verkligen att något händer i natt!

Nu sitter jag här i min och sambons lägenhet och inte ett skit har hänt. Jag är inne på dag 5 över tiden. Jag kom hem hit igår kväll efter att han kom hem efter jobbet och hämtade mig hos mamma. Eftersom jag sov till kl 12 idag så är det min sambos fel. Han är sååå dum och blir förkyld (jag har många anledningar till hur han blev det) så snarkar den jäveln som ett as så jag gick in i sovrummet bredvid och somna, men där kunde jag inte sova eftersom bäddsoffan är så hård och min rygg pallade inte den. Då gick jag tillbaka till sovrummet med han och skulle försöka sova, men good luck! då började han snarka igen så jag fick nog och gick in och somna i soffan med en kudde och min filt. Där sov jag till han skulle åka till jobbet i morse kl 4. Sen fick jag hela 160 sängen för mig själv med 4 kuddar och 2 duntäcken, härligt!

Nu börjar jag ärlig talat trötta på att det inte händer något och sambon är på samma sida. Jag vill verkligen att det ska hända något innan söndag eller överhuvudtaget innan nästa dag. Jag hatar att gå runt som en grått moln och ha humöret i botten.

Jag sa alltid till min sambo att jag kommer gå över tiden säkert 5-6 dagar, varje gång han frågade mig förut kanske en månad innan BF datumet, och då frågade han mig varför. Jag svararde bara att det känns som det. Det stämmer ju! Om jag inte skulle ha sagt något så kanske monstret skulle ha kommit tidigare. Vi får helt enkelt vänta och se vad som händer!

Jag slänger in en bild från Riga i somras för att göra inlägget lite mer gladare!

Jaha, då sitter jag här igen utan att det hittills har hänt något. Det är sista september och jag är inne på dag 4 över tiden. Det kommer nog bli ett oktober barn istället för ett september barn, OM inte det skulle ta en jävla fart nu och komma igång då kanske det skulle bli ett september barn.

Jag blir mer och mer nojig över att jag kommer att bli igångsatt. Jag vill verkligen inte bli det utan jag vill att min kropp ska komma igång av sig själv och inte av en massa annat "medel". Jag får helt enkelt fortsätta att ut och gå på kvällarna och hoppas att bebisen kommer innan söndag.

Min storebror (som jag träffar kanske 1 gång i månaden) kom hem igår och stannar troligtvis till söndag och det vore såå bra om bebisen ville komma ut snart så han hinner se den innan han åker hem igen och ska till jobbet, då kommer det dröja ännu längre innan jag får träffa lill*n.

Snälla lilla du i magen, KOM UT NU! Varför är du så himla envis av dig? ♥